tydligt otydligt.

Processen går vidare, i mig. Det outtalade, den otydliga skärpan, spänningar, konflikter i människor och konflikter i möten mellan människor.
Det ger otroligt mycket att höra sig själv berätta vid handledningen hur man tänkt med sin process. Det är då jag upplever att jag samtidigt reflekterar över vad jag säger och då växer mina tankar vidare. Att någon lyssnar ger mig också en känsla av att mina ibland förvirrade tankar tas på fullaste allvar och mognar i friheten och vänligheten som handledningen innebär.
Något att tänka på inför framtiden.
För mig är också det tekniska en utmaning som jag antagit och jag tackar än en gång de jättehyggliga klasskompisar som hjälpt mig när jag kört fast med datorn.
Jag har många trådar som jag drar i för att slutligen gestalta min konflikt om rädslor, behov, olikheter, jag gör detta i form av en poetisk film, som en andning mellan abstrakta och konkreta
bilder.