Det kommer mera....

Efter att avslutat min första inriktinig Bild och form och mitt bloggande har haft en paus så tänker jag börja igen!!
Jag läser nu min andra inriktning : Lärande undervisning och IT ( LIT) den är spännande men just nu lite mastig, mycket på gång samtidigt, men det är kanske då det händer..........?

Har ni hittat länken till moderna museets länk i tidningen Bild i skolan jag testade att göra en "knasfilm" på länken http://www.mmplay.se/

reflektion

Att gå på djupet med en tanke är inte något jag brukar göra, varje dag, jag menar lite till mans är man nog ganska så lat eller så anser man kanske inte att det egna tänkandet är så viktigt att man tar sig tid att ifrågasätta sin tanke och gå vidare för att se om tanken håller, jag menar att verkligen analysera frågan eller påståendet för att komma fram till en sanning. Dialektik och retorik är intressant och det skall jag fördjupa mig i. Jag är glad över att jag förstått den konstnärliga processen och att det är nyckeln till min kreativa förmåga , att kunna berätta, eller förmedla en känsla ett budkskap i en gestaltning . Att man kan hitta djupet i i sin gestaltning med ett dialektiskt förhållningssätt var en ny erfarenhet.

Det har varit en ganska så stressig period och svårt att konncentrera sig på rapportskrivandet och gestaltningen samtidigt, stressen har låst mig en hel del och jag har haft svårt att börja i tid med rapporten när inte gestaltningen var klar,trots de så har jag nu en klarare bild av hur jag borde gjort med gestaltningen för att fått fram den känsla av mellanrum/läranderum som jag hade en tanke om att gestalta .Jag tycker att jag glömde att berätta en del i redovisningen blev lite nervös på grund av att jag inte var nöjd med mitt resultat, jag hade velat nått högre men nådde inte på grund av tidsbrist ända fram.
Identiteten hos en individ skapas i ett "läranderum" som man gör synlig både för sig själv och andra i relation till andra, i diskussioner och samtal men det kräver att man har någon att prata med, någon som vill lyssna.

De flesta är ganska upptagna av att själva utrycka sina egna åsikter eller också kanske man är en alltför bra lyssnare och inte tillräckligt ofta riktigt tvingas att ifrågasätta sig själv och sina egna funderingar inför andra, tveklöst är att man hör dem bättre när man tvingas förklara dem inför andra men at reflektera såhär är ju ett sätt. De sokratiska samtalen har varit bra.

I redovisningen så kände jag efter ett tag vilket ansvar över tystnaden man har när man står längst fram och skall berätta något, man kan göra otroligt mycket, jag ser fram emot nästa tillfälle, det skall bli riktigt roligt.

Att inte se en redovisning som ett tvång utan en möjlighet har jag inte tänkt på . Men om man tänker sig in lärarrollen så blir det vips annorlunda det hela hänger på hur man tänker inte så mycket vad man sen skall framföra eller berätta.

Även om detta projektet inte gick helt på räls har jag blivit än mer triggad att fortsätta arbeta på dethär sättet. Jag tycker såhär efteråt,att det är först i reflektionen man riktigt förstår vad man gjort eller borde gjort.
Att höra hur andra hade funderat runt sina arbeten var givande hur de tänkt runt sitt eget lärande som lärar student, hur de arbetet med att strukturera upp sig själva, och sin kommande roll som lärare, att reflektera , att ta ställning och våga stå för det man vill. Positiv kritik och utvecklande jämförelser som opponenter och alla andra kom med var bra och att vi generöst har delat med oss har varit så bra.
Allt har gått så fort dessa tre terminer,vi har fått så många verktyg att hantera ,nu måste man sätta sig ner och sortera upp allt känns det som .Det har varit otroligt intressant och det bästa blir väl att få komma igång och praktisera allt man fått med i bagaget !

Jag har skapat ett rum mellan två parter den ena mer förankrad än den andra, som möts någonstans kanske på Fjällgatan. Min förändring blev både och. Det var kanske inte tänkt från början att den skulle existera som min förändring på Fjällgatan men när jag tog den dit för att fotografera blev det annorlunda den fick en lite annan innebörd än den hade från början. I sin ynklighet började den prata, den sa jag kan bli stor jag också och så växte den med fotot och den miljö den stod i. När man bytte från tre till tvådimensionellt blev formspråket nytt, fotot ger nya möjligheter till uttryck som man inte tänkte på från början. Man kan pröva att bearbeta korten och hitta nya perspektiv på gestaltningen. Miljön spelar med gestaltningen och språket blir annorlunda.

Min andra förändring på Fjällgatan blev mer en klassisk uppstädning som jag inte är så stolt över men som sådan blev den okej och är ett förslag som förändrar trafiksituationen till det bättre. Lägre hastighet, gågata, torg och samlingspunkt blev mina förslag. Den indiskt inspirerade miljön som min gestaltning finns i är klart mer spännande!!! och en bild av fjällgatan som den exotiska gata jag tycker att jag vill se där, människor, liv och rörelse ett rum för spännande möten.

gestaltningen just nu...

kunskapens äppelträd

Mina mellanrum för reflektion är rum som skapas mentalt när de behövs. Reflektion kan vara ett sätt att lära, genom att bearbeta något. Så jag vill översätta mina mellanrum med lärandemiljö. En lärandemiljö är skör och finns inte bara som en fysisk miljö utan också som ett tillstånd man kan uppnå, då lärande sker. Det är inte bara genom att ha tillgång till ett äppelträd och plocka äpplet utan sedan också smaka på det och begrunda, detta är ett äpple! Det är då som lärandet sker, enkelt beskrivet
Dessa rum skapas i en generös miljö, där det är högt i tak, och man tillåts använda olika sätt att konstruera sin verklighet, eller upplevelse i ett meningsfullt sammanhang. Om jag knyter an detta till lärarens roll, att stötta eleven eller den lärande i dess skapande av sin individuella lärandemiljö så är det ett möte som skall till för att kunna uppmuntra eleven att gå vidare. Och tillbaka till mina mellanrum så är det i dessa som man också skapar sin identitet som man sedan i relation till andra gör synlig både för sig själv och sin omgivning. Men det krävs mod att gå utanför det invanda och trygga och in i ett mellanrum, ett mentalt rum som ger möjligheter där bara du själv sätter gränserna.
Min gestaltning går vidare.

gestaltning

Jag gick in i väggen i måndags... dvs. jag gick in i en glasvägg på HDK och fick världens smäll. En lätt hjärnskakning och en ny tanke om min gestaltning. Trygghet som min förra gestaltning handlade om ligger kvar och skvalpar i mitt minne och smällen gav mig en ny tanke: trygghet är ett ganska skört begrepp, saker som uppfattas som tryggt kan snabbt förändras till motsatsen. Glasdörren som skulle vara genomskinlig för att man tryggt skulle kunna se vem som var på andra sidan och kanske fungera som branddörr blev med ens mitt fall, jag såg den inte. (Den bör nog ha en markering på sig av något slag) Men jag googlade "Jan Gehl architecture" och läste "...to improve peoples lifes rather than focusing on design aesthetics alone.." Min berättelse handlar om att att utmana allas trygghet genom min gestaltning, som din mentala genomskinliga tankestation där du kan odla dina tankar eller reflektera med din tankfulla hjärna. Eller är det en bild av de tankar du helst vill glömma, där du vill rensa,städa upp, som en bekännelsestation, en sopstation för tankar. Jag återkommer till detta med mellanrum, som ett rum mellan verklighet och fiction.

I mellanrummen rör sig små förpackningar kors och tvärs, som tankar går sina vägar. För att tydliggöra för mig själv skriver jag detta:

Här i ingenstans finns ett rum mellan andra rum

som man med sin kropp kan befinna sig i

eller bara i sin tanke vandra runt och titta.

Man behöver inte göra något bestämt

man väljer själv hur man vill att rummet skall påverka tankarna

man kanske bara vill låta det anonyma i rummet skölja igenom och rensa

eller också vill man låta tankarna vandra dit de själva vill

utan tvång från något håll om de vill förstås.

Detta ingenstans är som ett mellanrum som gör det möjligt att andas, hämta andan, vila från det som annars kräver att man är koncentrerad och mottaglig. Utanför är rummet stort och tilllåtande, ödmjukt erbjuder det en oändlig frihet det är endast dina tankar som är begränsande men det är just i mellanrummet som detta blir så påtagligt att du är fri ingen kan bestämma om du skall gå eller stå still du väljer själv ,du är fri att välja, just nu, du kan vila i din tanke använda dina mellanrum till ingenting. Du kan gömma dig ,vara anonym hur länge du vill i ditt mellanrum eller också ödmjukt se att det finns andra runt dig som också vandrar i de stora mellanrummen, medresenärer som har sina egna val att utföra, oavsett vad du väljer så är deras frihet lika stor.
Man har ett val, att välja själv, om man vill vara anonym, eller inte, men att vara medveten om att man gör ett val även om man inte väljer något.
Känslor som fastnar är ödmjukhet och frihet.