I mellanrummen rör sig små förpackningar kors och tvärs, som tankar går sina vägar. För att tydliggöra för mig själv skriver jag detta:

Här i ingenstans finns ett rum mellan andra rum

som man med sin kropp kan befinna sig i

eller bara i sin tanke vandra runt och titta.

Man behöver inte göra något bestämt

man väljer själv hur man vill att rummet skall påverka tankarna

man kanske bara vill låta det anonyma i rummet skölja igenom och rensa

eller också vill man låta tankarna vandra dit de själva vill

utan tvång från något håll om de vill förstås.

Detta ingenstans är som ett mellanrum som gör det möjligt att andas, hämta andan, vila från det som annars kräver att man är koncentrerad och mottaglig. Utanför är rummet stort och tilllåtande, ödmjukt erbjuder det en oändlig frihet det är endast dina tankar som är begränsande men det är just i mellanrummet som detta blir så påtagligt att du är fri ingen kan bestämma om du skall gå eller stå still du väljer själv ,du är fri att välja, just nu, du kan vila i din tanke använda dina mellanrum till ingenting. Du kan gömma dig ,vara anonym hur länge du vill i ditt mellanrum eller också ödmjukt se att det finns andra runt dig som också vandrar i de stora mellanrummen, medresenärer som har sina egna val att utföra, oavsett vad du väljer så är deras frihet lika stor.
Man har ett val, att välja själv, om man vill vara anonym, eller inte, men att vara medveten om att man gör ett val även om man inte väljer något.
Känslor som fastnar är ödmjukhet och frihet.