Gestalta-Analysera -Gestalta-Analyera-gestalta

Trygghet? Hittar man sin egen trygghet i det offentliga rummet, otrygghet och hot kommer från alla håll, är skapad yttre trygghet =säker miljö, vad får en att känna sig säker där man är, är trygghet= säker?

När är jag trygg? När mitt liv inte är i fara. Hur vet jag det? Är kunskap om miljön där man vistas ett sätt att känna sig trygg, att den är tydlig att det finns tydliga regler.

Är de som lever i slumområden med hög brottslighet trygga ? Har de lärt sig undvika farorna? Det är klart de har,så gott det går.

Jag läste en blogg om trygghet där man diskuterade om"... människor i sin trygghet mister sin kompetens att kunna tänka djupt och långsiktigt på saker och ting...."

Jag irrar omkring i teorin !

Har svårt att hitta min känsla! Biblioteket kanske kan ge mig någon ingång. Lite historia kan väl inte skada.Det var nog en tuff tillvaro på Masthugget under 1700 och 1800-talet. Lars Brink skriver om Masthugget och Majorna."...Det var det lilla kollektivet som bestämde gränser, beteende och värderingar..."sjömän hamnarbetare, industrianställda och service folk bodde där. Det var en social och hygienisk misär. "...De långa yllestrumporna, äldre tiders barnplåga var alltid hemstickade.." (Apropå allt stickat i affärerna nu )

Intressant var att en så basal sak som mat blev en ".,...viktig del av festtraditionen och kanske samtidigt en anspråklös statussymbol.." (s.26) De var mer beroende av varandra, och hjälpte varann om någon blev sjuk. Gemenskapen var större i uppgångar och på gårdar. När området revs och sanerades på 1960-talet flyttade många ut till Västra frölunda, Guldheden och Kortedala och blev anonyma invånare på gott och ont. Ingen visste längre om hur familjerna mådde, bekymmer som tidigare inte gått att gömma på grund av att man levde så nära varandra la man sig inte i, när man inte kände varann på samma sätt.

En äldre "urinvånare" blev intervjuvad i boken, han sa : " Frågan är om man måste offra ett stycke av den personliga integriteten, privatlivet, för att gemenskapen skall bli verklig."

Masthuggets socialdemokratiska kvinnoklubb 1933-1983. En skrift som var lite kul. På den tiden hade man ju inte samma krav på avgasrening och buller så de skrev att "... försök har gjorts med att stänga av den stora genomfartsgatan, Fjällgatan. En åtgärd som inte föll till allas belåtenhet och som har fått omprövats..."

Ca: 1959 diskuterade man trafiksituationen på Fjällgatan och lyckades få igenom att trottoaren höjdes vid hållplatsen Bockhornsgatan samt att övergångsställe ordnades vid pastorsexpiditionen.."

Stadsbyggnadskontoret hade också ett bibliotek där läste jag i "Riksbyggen projektering 2000" av Annelie Kurttitila att när masthugget skulle rivas så tillfrågades Göteborgs museum om de hade något intresse i Masthugget men de sa att det inte fanns några hus av kulturhistoriskt eller arkitektoriskt värde där.Det var ändå på 60-talet ,men det var nytt och fint som gällde då! En liten parentes: 90% av fastigheterna hade utedass. Detta var ett av de största saneringsprojekten i landet och utfördes av Riksbyggen. Det finns intressant göteborgs-statestik om du googlar på "göteborgsbladet 2007"

Så kanse det är.....

Varför har man igentligen rabatter mellan hus? Är det för att skapa gröna ytor som skall upplevas som behagliga att titta på eller är det för att ett grönt rum skapar mellanrum som länkar ihop sten med tex trä, passager eller gator med hus, vem skall sköta dem? Ja jag fattar inte, men kollade på nätet och hittade en debattartikel från kommunaktuellt nr 19. 3 juni 2004 om ansvar i bostadsområde i Stockholms län skriven av Per Larsson, planenheten, länsstyrelsen i Stockholms län.

Där står det "...Plan- och bygglagens sjätte kapitel säger tydligt att kommunen skall vara huvudman för allmänna platser- såvida det inte finns särskilda skäl till annat. Ändå försöker kommunerna allt oftare förlägga funktionen allmän plats till kvartersmark och därmed ge en närbelägen samfällighetsförening ansvaret för underhåll..."

Jaha det kanske förklarar lite av de planterade och övergivna rabatterna på Fjällgatan där buskar planterats lite sporadiskt eller vissa ytor som inte är planterade alls men skulle kunna vara det med annat än ogräs.

Det kanske är naturens kraft att ta över som man vill spegla. De utstrålar en viss frihet iallafall.

Jag läser i "Den nakna staden"(Magnus Haglund, Stefan Schneider.) Färdiga ytor ger trygghet alla vet hur man skall röra sig det skapar ett statiskt samhälle tillåter inte förändring" Är det därför man har rabatter och ordnade gröna ytor: för att hålla borta aktiviteter som man inte vill ha där! Istället för en mur eller högt staket så planterar man en stor rabatt med bänkar och små gångar mellan grönsakerna.

Då blir det naturligtvis tryggare men jag tänker vidare när jag läser i samma bok(s.218) att " ...Etablerad ordning inte har något med ett riktigt liv att göra, det är bara en orkestrering av tristess..." Det lät väl tjusigt, men det är väl då graffitti dyker upp..när man vill sätta egen prägel på tillvaron?

Jag börjar faktiskt tycka att eländesgatan är en generös gata som tillåter mer än andra gator.

varför rabatter?

Varför har man igentligen rabatter mellan hus? Är det för att skapa gröna ytor som skall upplevas som behagliga att titta på eller är det för att ett grönt rum skapar mellanrum som länkar ihop sten med tex trä, passager eller gator med hus, vem skall sköta dem? Ja jag fattar inte, men kollade på nätet och hittade en debattartikel från kommunaktuellt nr 19. 3 juni 2004 om ansvar i bostadsområde i Stockholms län skriven av Per Larsson, planenheten, länsstyrelsen i Stockholms län.

Där står det "...Plan- och bygglagens sjätte kapitel säger tydligt att kommunen skall vara huvudman för allmänna platser- såvida det inte finns särskilda skäl till annat. Ändå försöker kommunerna allt oftare förlägga funktionen allmän plats till kvartersmark och därmed ge en närbelägen samfällighetsförening ansvaret för underhåll..."

Jaha det kanske förklarar lite av de planterade och övergivna rabatterna på Fjällgatan där buskar planterats lite sporadiskt eller vissa ytor som inte är planterade alls men skulle kunna vara det med annat än ogräs.

Det kanske är naturens kraft att ta över som man vill spegla. De utstrålar en viss frihet iallafall.

Jag läste i "Den nakna staden"(Magnus Haglund, Stefan Schneider.) Färdiga ytor ger trygghet alla vet hur man skall röra sig det skapar ett statiskt samhälle tillåter inte förändring"

ögonblicksbild

Min ögonblicksbild av Fjällgatan är:genomfartsgata en baksida, lite dyster liksom bortglömd.Finns livet på andra sidan husen, klockan är 11.00,rabatter som är misskötta, stenar ligger utlagda i Ingemansland som för att bromsa någon eller något. En tant med hund,några vägarbetare, varubilar ochTuristbussar, tre stycken glider förbi.Man bygger nya uterum på ett hus. Plåtfasader trähus och Landshövdingehus. Det finns några affärer en frisör,present,glasmästeri blomsteraffär, 9-23 livs.Skolor En rad med barn går på trottoaren från en skola till en annan. Busshållplats, övergångställe. Två bänkar på en ö av kullersten strategiskt placerade i ett gathörn?

Hur trygg känner man sig där på en skala? Känner jag mig trygg här? Är det en säker plats här på Fjällgatan, finns det plats för individuell frihet? vill man ha det?

Reflektion över handledning med LBD 110 och Skapande verksamhet i kursen "Ta plats i det offentliga rummet"

Att finnas till hands via mail och mobil, ger möjlighet att snabbt utnyttja varandras kunskaper, att dokumentera genom att filma med mobil eller digital kamera, man kan dela med sig och på det sättet uppmuntra till nya tankegångar, man lär sig bearbeta och fördjupa sig i i sitt material, ifrågasätta ta reda på sammanställa spara på USB-minne, enkelt och helt suveränt!

Man kan skicka MMS, stora världen finns inte enbart i böcker utan mycket närmare.

I vår grupp arbetade vi individuellt med projekten om "att ta plats i det offentliga rummet" men använde gruppen som bollplank och som ett tillfälle att ref lektera.

Att reflektera gemensamt ger möjlighet att vidga perspektivet, när man hör sig själv berätta, sätta ord på sina tankar och får höra andras frågor runt varje projekt utvecklas nya tankar och man lär sig om sig själv och andra.

Det underlättar att man har en tillåtande attityd under ansvar, och en bra stämmning i gruppen.

Jag läste ett citat som jag tycker passar in, om Masthugget och Majorna av Lars Brink det går så här:

".... Frågan är om man inte måste offra ett stycke av den personliga integriteten, privatlivet, för att gemenskapen skall bli verklig? ..." Igentligen så handlade texten om hur gemenskapen försvann mellan människor i och med den stora saneringen som skedde på 60-talet i Masthugget då man rev husen och byggde nytt. Människorna flyttade ut i förorterna och blev anonyma för varandra på gott och ont och den gemenskap som fattigdomen förde med sig försvannn.

Jag tycker det är viktigt att känna gemenskap, trygghet och ansvar som deltagare i en grupp, och det är handledarens uppgift att försöka skapa ett gott arbetsklimat.

Att bry sig, få alla att verkligen känna sig sedda och hörda, och i denna uppgiften lära sig om sina och andras gränser, tänja på dem en smula se dem från ett annat perspektiv.

Som handledare försökte jag utmana till att tänka vidare, varför gör du det? Vad vill du förmedla ? Va d händer hos de som ser din installation? Om du skulle göra det igen skulle du förändra något då?

Det var intressant att se hur engagerade de blev av platsen vi utgick ifrån och hur snabbt de fann sin idé, Om jag som handledare skulle göra detta igen skulle jag gått en sväng helt förutsättningslöst med gruppen och diskuterat lite om de olika platserna för och emot så hade kanske deras val av platser och tema blivit lite mer skiftande.

Detta gör jag gärna f lera gånger.

Morgonsamling med 110 och skapande verksamhet vi fixade frukost, alla ställde upp, fantastiskt vilken frukost vi fick till det var mycket planerande på facebook, bra form av kommunikation. Sara visade en film om "grafittins födelse " och "street dance" som hänger ihop med rörelsen.
Graffitti är en form av konst man målar på väggar och tåg. De målar ofta sitt namn eller smeknamn fantasifullt .( Detta låter som en trist förklaring ur en ordbok eller något annat uppslagsverk.) Det som gav mig mest av filmen var att se hur de som målade hittade en plats och mening i sina liv genom graffittin, de fick respekt av sina kompisar och visade hur viktigt det var för dem att deras konst sågs av flera tusen andra människor varje dag, rätt häftigt faktiskt, vilken utställning, rullande utställning. God fysik fick de också kanske något för gympalärare att tänka på....Man fick också höra hur andra sidan tänkte om detta, de som ägde vagnarna som blev målade på, man kan väl säga att de var inte så glada över graffitti.


Hursomhelst det var intressant att se den.


Apropå människors levnadsförhållande som vi såg lite av i filmen:


Tiggeriet har kommit till Göteborg igen, stod det i en tidning idag. En variant av det blev jag utsatt för när jag åkte från min tandläkare i Mölndal idag. Halva munnen var bedövad, och jag var mer tankspridd än jag brukar vara, helt plötsligt står det en leende man framför mig med en ros i handen.>Jag tänkte det är inte sant, mannen i mitt liv har dykt upp.....
-- Varsågod säger han och ler, helt överrumplad tar jag emot rosen och ler tillbaka, på sekunden sträcker han fram en skrynklig lapp,jag läser och tittar på en liten bild på en pojke i 4-årsåldern. Det står pojkens namn och att han lider av leukemi och att jag skall ge en gåva så att han kan få vård. Jag har tagit emot en ros och detta luktar tiggeri, jag har inte hjärta att ge tillbaka rosen så jag gräver i fickan och hittar några slantar, ja, det räckte väl till en kopp kaffe och nåt mer. Rosen bränns i min hand, den blir så varm så jag lägger ifrån mig den på spårvagnshållplatsen. Plötsligt blev den en symbol som jag inte ville bära LURAD. LURAD ! Om det verkligen var så att pojken var sjuk ........? När jag vänder mig om och tittar tillbaka mot mannen en bit längre upp på gatan ser jag en kvinna bli milt utknuffad på gatan från en resturang med en bukett rosor i handen. Jag var förmodligen dunder-lurad.
Men just att ge en ros innan tiggeriet började, avväpnade mig, och gjorde bort mig helt.

Jag såg på statestik från 1994 om familjer med socialhjälp,boendes i Linnèstaden det område som Masthugget ingår i.Det fanns 1994 : 2292 familjer med socialhjälp och jämförde den med siffror från 2006. Antalet hade minskat till 783 stycken. Då kan man ju ställa sig frågan,går det att lita på statestik, var det så att dessa familjer hade flyttat ifrån eller hade de fått bättre livssituationer och bodde kvar?
(statestiken är hämtad från Göteborgsbladet Göteborgsstadskansli 1997 och 2008 )


Träffade också 110 och skapande verks. i vår handledargrupp de har gjort jättefina arbeten spännande att sammanställa dessa till redovisningen på Torsdag. Handledarskapet har fungerat hyfsat,men det är klurigt att ställa de rätta frågorna som leder till en inre process hos någon annan, de sokratiska samtalen är en så bra metod, men vi hade en genomgång som fungerade trots allt ganska bra.

funderingar runt fjällgatan

Vilo-mellan-rummen på Fjällgatan är ogästvänliga, jag vill inte vara vilande där, de säger försvinn till mig. Jag kan sitta där på bänken, men det är inte trevligt att göra det, som att bjuda med armbågen. De här bänkarna kanske inte är till för vilande fotgängare, de kanske står där för att trafiken skall röra sig eller inte röra sig på ett visst sätt. Hålla trafiken ifrån huskropparna eller hindra trafiken från att svänga för tidigt, bilarna kör inte över en parkbänk, men de kan köra över en människa om det inte står en bänk där, om i fall att det springer ut en människa i gatan, så där helt apropå, jag menar det vet man ju aldrig, men bänkarna de står ju där alltid så de kan man ju lita på som bilist, eller? De är nog inte där för trevnad utan för att hindra..... Någon hade målat Ja. och Nej. på bänkarna. Vilket kan tolkas på många sätt. Har det hänt någon olycka här, var det en stackars pensionär som inte hann över gatan, eller ett barn som gick i sin egen värld... Jag skall kolla om det finns någon olycksstatestik man kan ta del av.

Det är likadant med de få gröna ytor som finns på Fjällgatan, finns de där på grund av att de skall skapa en naturkänsla eller är de inklämda där för att visa bilisterna var man definitivt inte skall köra om man vill ha en buckelfri bil? Det känns så!

Med lilla kameran strategiskt placerad på ryggsäcken framför demokratiska kören som tog plats i det offentliga rummet på Götaplatsen lyckades jag få med en stor del av oss på film,tyvärr inte alla. Tillsammans bildade vi ett myller av röster som skanderade slagord till de ledande om vad vi ville förändra i Göteborgs stad. Det var lite kul, gruppen gav trygghet och mod, rösterna bildade tillsammans en väv en ljudmatta av meningar som skapade en förundran hos förbipasserande, vad gör de,Och varför? Jättebra installation, individen är viktig i gruppen, vi hade ju alla egna budskap som vi gjorde allt vi kunde för att de skulle höras.
Vägen dit är viktig . Processen, det är då lärande uppstår eller personlig utveckling sker. Jag jobbar fortfarande på att ladda upp filmen men jag har inte lyckats, det är kanske viktigt att man sparar filmen på rätt sätt, jag jobbar på det ett tag till. Det är en liten process i det hela att få det tekniska att fungera.

Dansande skönheter på torget vid centralstationen

här har vi börjat vår dans, mannen som skyndar förbi till höger i bilden spanade in oss, men stannade inte.Vi hade en ljuvlig morgongympa denna morgon axel och ryggmassage i klassrummet. Alla masserade varandras axlar,tänk att så många människor kan må bra samtidigt (hoppas att de flesta gjorde det i alla fall) det fick mig att rysa, det var stort. Gemensamhetskänslor gungade genom rummet, vi blev en.

Vi kom, vi såg , vi............

Idag har vi dvs.lärarstudenter från 110 bild och form, från 330 bild och form och från skapande verksamhet verkligen vuxit flera centimeter, underbart att uppleva hur vi gemensamt kunde ta plats i det offentliga rummet på ett kul sätt när vi genomförde vår gemensamt påhittade dans på spårvagnshållplatsen vid centralstationen i Göteborg . Människorna runtomkring tittade lite undrande på oss, men konstaterade att vi nog inte var farliga och vandrade vidare i sina liv. Vi fladdrade en liten stund i deras liv.
Vad lätt det är igentligen att ge uttryck för något, bara man verkligen genomför sina tankar, det offentliga rummet är underskattat, och borde användas av fler som vill påverka något eller förändra något. Vanligast är kanske att politiker tar plats i det offentliga rummet när det vankas val. Vi i Vara har ju blivit lite kända för våra dansande brandmän som började med att dansa med full utrustning på stora torget i Vara och sedan har varit på fler ställen och uppfört sin dans bl.a i Göteborg. Intressant är: var det offentliga rummet tar slut? Vem sätter gränserna?
Detta var en rolig dag, så småningom kommer bilder på oss när vi dansar!!!!!!!!

Mellanrum

Jag försöker se på saker ur olika perspektiv och hittade ett stycke i boken "Den nakna staden" som passade till den här bilden som jag tog på Fjällgatan.

"...Det viktiga ligger i idén om mellanrummen och hur man kan länka olika gränssnitt och identiteter. Dessa mellanrum kan se väldigt olika ut, det kan röra sig om pregnanta miljöer men lika gärna om frihetliga och icke exploaterade rum i städernas utkanter. ..."

Fjällgatan har en massa "mellanrum" där den svänger sig fram mellan alla gator och hus som fortfarande bär spår av den gamla bebyggelsen, som tex ett tak, ingångar, och fönsterplaceringar.

På ett lustigt vis ser jag inte riktigt vad hela bilden föreställer tex. i bakgrunden

förrän jag lägger huvudet på sned. Jag har vandrat omkring på Fjällgatan, tagit en massa kort och försökt hitta gemenskaper med de kort som finns på nätet från gamla Masthugget, som är en otrolig skatt, och en spännande vandring i fotografierna.

För att få en uppfattning och en känsla för den gamla bebyggelsen som fanns i Masthugget innan 1960-talet då de flesta husen revs så skall jag gå en sväng i Haga och Majorna.