reflektion

Att gå på djupet med en tanke är inte något jag brukar göra, varje dag, jag menar lite till mans är man nog ganska så lat eller så anser man kanske inte att det egna tänkandet är så viktigt att man tar sig tid att ifrågasätta sin tanke och gå vidare för att se om tanken håller, jag menar att verkligen analysera frågan eller påståendet för att komma fram till en sanning. Dialektik och retorik är intressant och det skall jag fördjupa mig i. Jag är glad över att jag förstått den konstnärliga processen och att det är nyckeln till min kreativa förmåga , att kunna berätta, eller förmedla en känsla ett budkskap i en gestaltning . Att man kan hitta djupet i i sin gestaltning med ett dialektiskt förhållningssätt var en ny erfarenhet.

Det har varit en ganska så stressig period och svårt att konncentrera sig på rapportskrivandet och gestaltningen samtidigt, stressen har låst mig en hel del och jag har haft svårt att börja i tid med rapporten när inte gestaltningen var klar,trots de så har jag nu en klarare bild av hur jag borde gjort med gestaltningen för att fått fram den känsla av mellanrum/läranderum som jag hade en tanke om att gestalta .Jag tycker att jag glömde att berätta en del i redovisningen blev lite nervös på grund av att jag inte var nöjd med mitt resultat, jag hade velat nått högre men nådde inte på grund av tidsbrist ända fram.
Identiteten hos en individ skapas i ett "läranderum" som man gör synlig både för sig själv och andra i relation till andra, i diskussioner och samtal men det kräver att man har någon att prata med, någon som vill lyssna.

De flesta är ganska upptagna av att själva utrycka sina egna åsikter eller också kanske man är en alltför bra lyssnare och inte tillräckligt ofta riktigt tvingas att ifrågasätta sig själv och sina egna funderingar inför andra, tveklöst är att man hör dem bättre när man tvingas förklara dem inför andra men at reflektera såhär är ju ett sätt. De sokratiska samtalen har varit bra.

I redovisningen så kände jag efter ett tag vilket ansvar över tystnaden man har när man står längst fram och skall berätta något, man kan göra otroligt mycket, jag ser fram emot nästa tillfälle, det skall bli riktigt roligt.

Att inte se en redovisning som ett tvång utan en möjlighet har jag inte tänkt på . Men om man tänker sig in lärarrollen så blir det vips annorlunda det hela hänger på hur man tänker inte så mycket vad man sen skall framföra eller berätta.

Även om detta projektet inte gick helt på räls har jag blivit än mer triggad att fortsätta arbeta på dethär sättet. Jag tycker såhär efteråt,att det är först i reflektionen man riktigt förstår vad man gjort eller borde gjort.
Att höra hur andra hade funderat runt sina arbeten var givande hur de tänkt runt sitt eget lärande som lärar student, hur de arbetet med att strukturera upp sig själva, och sin kommande roll som lärare, att reflektera , att ta ställning och våga stå för det man vill. Positiv kritik och utvecklande jämförelser som opponenter och alla andra kom med var bra och att vi generöst har delat med oss har varit så bra.
Allt har gått så fort dessa tre terminer,vi har fått så många verktyg att hantera ,nu måste man sätta sig ner och sortera upp allt känns det som .Det har varit otroligt intressant och det bästa blir väl att få komma igång och praktisera allt man fått med i bagaget !