Efter varje handledning känner jag att det går framåt med min process, önskar bara att jag kunde handleda mig själv lika effektivt, men det är svårare att lyssna inåt än utåt. Jag berättade kort om mina irrfärder i teorin och hur jag tänkte om trygghet och säkerhet, när är man trygg? Kan tryggheten bli som en våt filt, något som blir ogenomträngligt, tryggt men förblindande. Man blir bekväm och tar inte steget utanför det invanda och trygga, så det som är utanför lägger man inte märke till, det finns där men når inte fram. Jag vandrar omkring i mina gångar......
Rätt så klart blev plötsligt alltsammans, en labyrint av ull.
Detta var inte alls vad jag först hade med mig i bagaget till handledningen, jag som varit på konsthallen och blivit sååå inspirerad av de enorma gipsskulpturerna och den isländska konstnären Sigga Björg Sigurdadòtttir och hennes underfundiga figurer. Men efterhand så landade iden och kändes mer och mer rätt.
Idag har jag tovat en stor bit ull 1.30m x40 cm, gjort en modell av min labyrint, klippt o, klistrat. Beställt massvis med ull, tack kära kurskamrat för hjälpen med att fixa fram ull.
1 kommentar:
Intressant med labyrinten!
Har för mig att jag läst någonstans att det förr ofta byggdes två olika sorters labyrinter). Tror att den ena sorten, hade en enda klar o tydlig väg till centrum, som skulle vara lätt att följa o så att man slapp gå vilse. O den andra hade flera alternativa vägar, som utmanade den som vistades där lite mer. Tror att detta handlade en del om just trygghet o att man valde vilken man byggde lite med tanke på det.
Känns som du hittat ett spännande område att jobba med. Lycka till, ses imorn....
Skicka en kommentar