reflektion över gestaltningsperiod och kursen det offentliga rummet som klassrum

Denna gången var inte panikkänslan lika stark som i förra gestaltningsarbetet utan det kändes som man kunde vila lite i varje del av processen. Visserligen så gick jag vilse i teorier men med hjälp av handledning så hittade jag ut och kunde så småningom gestalta den känsla jag fick med mig från Fjällgatan.
Jag har lärt mig den konstnärliga processen och att hitta material att arbeta med som visualiserar den känsla som jag vill förmedla i den här gestaltningen. Att forma materialet så att det kommunicerar det jag tänkt dvs. både en känsla av instängdhet, rädsla,viss form av trygghet. Att en känsla av att följa strömmen både kan vara trygg och skrämmande. Man skapar en mental trygghet i huvudet, hur säker är jag är min kropp skyddad, är det i tanken ,i huvudet som jag skapar tryggheten, kan tryggheten vara förlamande och förblindande. Är trygghet lika med säkerhet? Är trygghet förknippat med makt, har vi makten över vår trygga värld.
Handledning är guld värd, man bollar idéer och får gruppens syn på poänger i arbetet man kanske inte uppmärksammat, vart man igentligen är på väg och att det kan finnas en röd tråd, att vissa saker upprepas och utvecklas fast man inte lägger märke till dem själv. Jag reflekterade över deras funderingar och lärde mig på det sättet se mitt eget arbete med andras ögon som gjorde att jag kunde gå vidare med arbetet på nya sätt.Det är genom interaktion med andra människor som man blir medveten om sig själv på ett annat sätt, man lär känna sina styrkor och svagheter.
Jag har lärt mig att synliggöra för mig själv vad jag genom samlandet av material ville gestalta, vad som motiverade mig att uttrycka min känsla för Fjällgatan.
Jag har upptäckt vilken resurs som finns i det offentliga rummet och som kan motivera till ett sociokulturellt lärande, tex. lärande om sig själv sin miljö historia och nutid. Genom insamlandet av material skapas lust, och engagemang som är en nödvändighet för att gå in i en konstnärlig process eller vilken annan inlärningsprocess i skolan som helst. Det underlättar om det finns en känsla en tanke som man brinner för, annars förlorar man intresset.
Som handledare har jag insett att man bör kunna: utmana, ge möjlighet att våga ta eget ansvar, ge mod att få distans till rutiner och invanda handlingar eller utmana att pröva och ompröva, uppmuntra till att söka nya infalllsvinklar, ny kunskap och ge möjlighet att upptäcka sitt eget tänkande.
Min insats i det egna arbetet har varit först förvirringsfasen sedan att samla material, teoretisk information från bibliotek, historia om Fjällgatan, levnadsporträtt,aktioner runt Fjällgatan. Jag gick till stadsbyggnadsförvaltningen läste om stadens fysiska miljö.
Gjorde en egen analys av Fjällgatan. Fotograferade olika miljöer som verkade intressanta från gatan. Jag har filosoferat runt begreppet trygghet, för att kunna få fram det jag ville gestalta Vad är trygghet,Varför skapar vi trygghet, jag måste veta vad hotet är, vad hotet framkallar är rädsla därför skapar vi trygghet...
Är trygghet lika med säkerhet, känner man sig fri när man är säker och trygg?
Sedan har jag misslyckats jag tillverkade en modell som jag tyckte svarde mot mina tankar, men den gjorde inte det kom jag fram till under en handledning. Jag fick tänka nytt och kom fram till min labyrint och mitt val av material. Jag satte ner foten skissade och gjorde en modell av den hängande labyrinten i en skokartong av papper och nylontrådar som jag tänkte visa den. Jag gjorde flera olika labyrinter av snurrat papper på köksgolvet för att komma fram till den slutliga.
Jag har lärt mig att tova och tovade nio stycken väggar till labyrinten varje vägg är ca:1,40 x 0,50m , sydde in stöd av bambupinnar i alla kanter, hängde upp alltsammans i vajrar som jag bett vaktmästaren om hjälp med att sätta upp.
Jag bloggade om min process, hade lite problem med att få bloggen att låta som det skissande på processen som den igentligen skulle vara, men fick tipset att instället skriva av mina tankar som jag först skrev i mitt block. Kommenterade andras blogg, och under handledningstillfällen. För det gemensamma lärandet har jag också förklarat hur jag tovade även visat med bild på bloggen. Lärde mig att det tar längre tid än jag trodde att sätta upp en sån här sak.
Mina kopplingar till skolvärlden är trygghetsperspektivet, hur trygghet uppstår i grupp, vad som påverkar tryggheten och vad trygghet kan generera i arbetsinsatser hos den enskilde eleven. Hur trygghet kan förblinda,hindra människor att vidga sina perspektiv. Eller på grund av rädsla för otrygghet minska förmågan att gå vidare i sin personliga utveckling,också att gruppens trygghet kan bära även de otrygga till personlig utveckling i samtal och genom att lyssna på andra i gruppen.