gestaltning

Jag gick in i väggen i måndags... dvs. jag gick in i en glasvägg på HDK och fick världens smäll. En lätt hjärnskakning och en ny tanke om min gestaltning. Trygghet som min förra gestaltning handlade om ligger kvar och skvalpar i mitt minne och smällen gav mig en ny tanke: trygghet är ett ganska skört begrepp, saker som uppfattas som tryggt kan snabbt förändras till motsatsen. Glasdörren som skulle vara genomskinlig för att man tryggt skulle kunna se vem som var på andra sidan och kanske fungera som branddörr blev med ens mitt fall, jag såg den inte. (Den bör nog ha en markering på sig av något slag) Men jag googlade "Jan Gehl architecture" och läste "...to improve peoples lifes rather than focusing on design aesthetics alone.." Min berättelse handlar om att att utmana allas trygghet genom min gestaltning, som din mentala genomskinliga tankestation där du kan odla dina tankar eller reflektera med din tankfulla hjärna. Eller är det en bild av de tankar du helst vill glömma, där du vill rensa,städa upp, som en bekännelsestation, en sopstation för tankar. Jag återkommer till detta med mellanrum, som ett rum mellan verklighet och fiction.